Många känner Anders Svensson från hans drygt tjugo år som arkitekt och projektledare på stadsbyggnadskontoret. Men sedan ett år driver han eget och blev nyligen klar med att ta fram en ny fördjupad översiktsplan för centrala Göteborg. Byggnadsnämnden antog planen i december och förmodligen kommer kommunfullmäktige göra samma sak under våren.
För Anders Svensson är det viktigt att rita byggnader som är anpassade till platsen. Som människor behöver vi kunna relatera till skalan, annars känner vi oss främmande, menar han.
– De sociala konsekvenserna av byggandet är ju frågor som har lyfts fram och som vi har jobbat mycket med i Göteborg. Var finns de samlade rummen? Hur jobbar man med de sociala gränserna och växtlighet i stadsrummet? Hur möter byggnaderna gator och gångstråk?
För ett antal år sedan fick Anders Svensson tillsammans med några kollegor i uppdrag att ta fram en modell för sociala hållbarhetsfrågor i samband med planering och byggande. Resultatet blev det som kallas för social konsekvensanalys, SKA.
– Grundtanken i SKA är att förändringar i den byggda miljön påverkar ramen för det mänskliga livet, att den byggda miljöns utformning och innehåll är en integrerad del av upplevelsen av gaturummet, säger han och fortsätter:
– En ordnad park inbjuder till ett helt annat liv än fritt vuxen natur, och privata gårdar inbjuder till en annan typ av samvaro än den offentliga gatan. Hur trevligt det är att gå längs en gata beror på vad man ser och upplever i byggnadens bottenvåningar.
Sociala konsekvenser är förbisedda
Även om stadens planerare har blivit bättre på att ställa olika aspekter mot varandra är de sociala konsekvenserna fortfarande är en förbisedd fråga i byggande och planering, anser han, och förklarar att mycket beror på hur plan- och bygglagen är skriven.
– Idag finns det väldigt små möjligheter att lagenligt styra utformningen och skalan på bebyggelsen, så därmed blir det främst en fråga mellan beställare och politiker. Det gör det hela väldigt beroende av vilka politiker man har och beställarens välvilja. Man pratar om värdeskapande stadsplanering, men i själva verket handlar det om byggande som genererar ekonomiska värden på kort sikt för fastighetsägaren.
Enligt Anders Svensson pågår det en förvirrad diskussion där politikerna med stöd av Arkitekturupproret, och en påstådd majoritet av göteborgarna, säger sig vilja ha klassisk arkitektur. Men ska varje byggnad utformas med klassicismens ideal, undrar han?
– Vad menar politikerna och lobbyorganisationerna egentligen? Vad är egentligen klassiskt? I arkitektkåren ser man stilefterhärmning och pastisch som något fult och menar att var tid måste ha sitt uttryck och att man måste kunna uppfatta när byggnaderna har tillkommit.
Årsring läggs till årsring
Den del av den nya översiktsplanen som Anders Svensson har varit med om att ta fram handlar om centrala Göteborg. Ett viktigt ställningstagande i planen är att värna den befintliga stadsmiljön, förklarar han. Det ska också finnas grönstråk som förbinder natur- och parkområden så att det bildas sammanhängande vandringar längs med vattendragen. Samtidigt är identiteten något som han tycker borde diskuteras.
– Vi har alla en relation till staden, stadskärnan, vår egen stadsdel, hus och platser. När tidstypiska miljöer byts ut mot miljöer som är alltför internationella i sin prägel så tappar man en del av identiteten. Gränser mellan stadsdelar suddas ut och skalor förvrängs. Jag tror det är fullt möjligt att skapa trivsam arkitektur men den ska utgå från en mänsklig skala.
Enligt Anders Svensson saknar många modernistiska hus anknytning till platsen och skulle kunna stå var som helst i världen. Men när arkitekter och byggherrar gör en medveten tolkning av platsen, då skapas det dynamik och en identitet som består av många uttryck. Årsring läggs till årsring medan ren modernism står för platslöshet. Som exempel på det som han kallar för ”frihetlig arkitektur” i Göteborgs nyare bestånd, nämner han bastun i Frihamnen och Putsegården, som ligger granne med Lundby gamla kyrka.
– Det är spännande hus som har mycket att bidra med.
Vad vill vi ha för stad?
Avslutningsvis frågar han sig vad det är för stad som vi vill ha på längre sikt och svarar så här:
– Vi behöver arkitekter som har förmåga att föreställa sig helt nya miljöer som inte behöver vara stilefterhärmande, varken klassiska eller modernistiska, utan klarar av att låna från platsen. Men till sist, glöm inte bort att drömma för när man kombinerar visioner med praktisk verklighet, då kan poesi uppstå.
Text: Paula Isaksson
Foto: Älvstranden Utveckling och What!